Recension: ”Vårt behov av vers” av Isabella Nilsson

Recension
Isabella Nilsson: Vårt behov av vers – en nonsenspoetik för nervösa

Ellerströms förlag

”Det må bära eller brista. Och bären brister”. En kort strof ur Niklas Rådströms bok ”Den helige Antonius frestelser”. Den dramatiska formuleringen. Allt satt på ett kort och sedan upplösningen i en intighet, en tramsig formulering. Att för ett ögonblick skåda ned i tillvarons allvar och mörker, för att sedan överleva det.

Författaren och översättaren Isabella Nilsson kallar detta för nonsenspoetik. För två år sedan fick vi förmånen att ta del av hennes egen poesi i ”Nonsensprinsessans dagbok”. Halsbrytande texter som bokstavligen kastade sig mellan liv och död, tungt allvar och lekfulla tvära kast. En bok som nominerades till Nordiska rådets pris.

I den lilla boken ”Vårt behov av vers” för hon denna poesi ett stycke vidare. I nio korta essäer, alla inledda med dikter av den engelske författaren Mervyn Peake ”Rim utan reson”, presenterar hon ett program, en poetik, för nonsenspoesin. Peakes dikter är översatta av Isabella Nilsson själv med en fri och träffsäker ton. En slags metabok om nonsenspoesin, där den beskrivs, förklaras men också tillämpas. En poesi som balanserar på eggen mellan livets motsättningar. Ett nonsensspråk som formuleras, inte för att undvika och prata bort livets bråddjup, utan just för att författaren verkligen varit där men samtidigt söker överleva detsamma. 

Isabella Nilsson säger: ”Tramsig är den, men förljugen är den inte”. Samtidigt händer något med nonsenspoesin när den blir nonsenspoetik. Att skriva om istället för mitt i. Världsbilden är uppenbart pessimistisk och tonen får mer cyniska drag. Och ändå ett oumbärligt redskap för att härda ut, förstå och överleva. Det må bära eller brista och bären brister.

Jakob Carlander