Recension
Anders Tegnell tillsammans med Fanny Härgestam:
Tankar efter en pandemi – och lärdomarna inför nästa
Natur & Kultur
Högst upp och längst in i mitt skafferi ligger några stora burkar med picnicbog. Jag köpte dem i mars 2020. Det var inte min avsikt, men i affären upptäckte jag hur hyllor länsades och jag drogs med av hysterin. Mina burkar var de sista. De finns kvar som en slags reminiscens av dårskapen som nu känns så avlägsen. Något man bara vill glömma. Vart tog pandemin vägen?
Anders Tegnell, som var statsepidemiolog när det begav sig, kommer nu med sina eftertankar. För de flesta av oss var Anders Tegnell en trygghet och klok informationskälla. För andra ett rött skynke, vilket fick en professor i cancerkirurgi att mynta begreppet ”kompetensinducerad rättshaverism”. Plötsligt var det många som blev epidemiologer.
Med hjälp av journalisten Fanny Härgestam berättar Anders Tegnell om de dramatiska åren ur sitt perspektiv, både som professionell och privatperson. En berättelse som förankras i barndomens uppväxt och de många åren i WHO:s tjänst i Laos och Kinshasa.
Det är en generös berättelse som aldrig går i försvar eller polemik mot någon annan. Tvärtom börjar boken med FHM:s information på hemsidan 10 januari 2020, som snart skulle visa sig vara inaktuell. Inget mörkläggs, men mycket förklaras. Särskilt frågan hur pandemin kunde drabba äldreomsorgen så hårt. Anders Tegnell säger att han trodde det skulle vara lättare skydda de äldre i Sverige än i Italien.
Pandemin började fort leva sitt eget liv, inte bara som smitta, utan även som politik, jämförande och tyckande. Kritiken från de 22 forskarna tog Anders Tegnell ”på allvar men med ro”. Han går igenom de strategier som kom att känneteckna så många samhällen; munskydd, nedstängning, maxtal och testning. Mottot var att göra det som var nödvändigt men inte göra för mycket. Att pandemin blev en politisk fråga gynnade inte de goda strategierna.
Boken är också ett porträtt av Anders Tegnell som person. ”Rent allmänt håller jag känslor borta från arbetet, de är två olika världar för mig”. Fram träder bilden av en människa med många varma relationer, men som också förstår vad det är att vara en myndighetsperson, som lägger fokus på saklighet, korrekthet och god ton, som aldrig går vilse i längtan att vara beundrad och inte väcka missnöje. Så som en myndighet ska fungera. Att vi sedan gjorde tvålar som en byst av honom får tillskrivas andra.
Det viktigaste budskapet i denna fascinerande bok är att vi inte får slå oss till ro. Det är nu vi behöver utvärdera, lära och diskutera. Att göra det under en pågående pandemi är för sent och skapar mest kaos. Därför behöver vi alla läsa den.
Jakob Carlander