Recension: Annika Nordin – Tag och skriv

Recension
Annika Nordin (redaktör): Tag och skriv! Fjorton författare om sitt skrivande

Natur & Kultur

Tag och skriv! Uppmaningen kommer från journalisten och författaren Åsa Lindeborg i antologin med samma namn, där fjorton författare delar med sig av råd, vånda, varningar och uppmuntran till skrivandet. Titeln är som en anspelning på eukaristins ord: Tag och ät. Ett inkarnationens mysterium där ordet blir kött. Varje författares lidande och utmaning; att göra orden levande, gestalter och miljön verkliga och berättelsen trovärdigt talande in i våra egna liv. Skrivandet som något oförklarligt. En blandning av praktiskt hantverk och ett lika obegripligt och ogripbart skapande. Andrea Lundgren liknar sig själv vid en grävling som kryper ned i sitt gryt för att få till orden. Kristoffer Leandoer råder författaren att glömma, ljuga och vara lite galen. Alla så pendlar de mellan det praktiska och det ofattbara i skrivandet. Klas Östergren talar om att förhålla sig till en livskänsla, något som ligger utanför författarens egen kontroll. Författaren är också läsaren av sin egen text.

Antologin är uppdelad i tre underrubriker; hantverket, genrer och författarlivet, vilket nästan känns överflödigt eftersom bokens författarna rör sig fritt mellan skapandets olika teman och förutsättningar. En del texter är mer fokuserade på särskilda ämnen. Annika Norlin lyfter fram utmaningen kring låtskrivande jag förut aldrig reflekterat över. En bok läser man en eller två gånger. En låttext ska hålla för hundratals omtag. Stina Stoor beskriver i en gripande text hur oerhört plågsamt och svårt det kan vara att skriva den andra boken, efter en makalös debut. Då man blivit fråntaget det privata lågmälda reflekterandet och plötsligt ska prestera i offentligheten. Sven Olof Karlsson utgår från landsbygdens perspektiv, men dras med den tröttande begreppet ”medelklass” som en förvirrande motbild. Åsa Lindeborg granskar och försvarar sin egen och andras autofiktion, det vanskliga i att berätta inte bara sitt eget utan även sina närståendes liv. En genre som idag blir allt mer ifrågasatt. Johan Theorin ger en praktisk lektion av författaren som den konstnärliga blicken. Att beskriva ett landskap ur den litterära gestaltens ögon.  Majgull Axelsson berättar humoristiskt hur den egna texten börjar gäcka henne och leka tafatt på ett okontrollerbart sätt. Som att irra runt i en stad med en diffus karta i handen, hamna i återvändsgränder för att till sedan hitta ut i en öppen piazza utan att själv inte riktigt veta hur man kom dit. Gemensamt för dem alla är denna rörelse från praktiska råd till vördnadsfullt betraktande av något som de själva inte riktigt kan förklara men ändå bekänner sig till. Kanske kan man tala om skrivandets helighet. Antologins alla författare både uppmuntrar och problematiserar läsaren att bli en del av deras kollektiv. Det finns ett skenbart lättsinne i att skriva. En text som liksom hittar fram av sig själv, men samtidigt ett oerhört komplext sammanhang för att detta ska kunna ske. Varför över huvud taget skriva? Vad finns där att vinna utöver sin egen berömmelse med artiklar och priser? Klas Östergren ger skrivandet ett syfte och en mening som sträcker sig längre än utmärkelser, författarsamtal och sålda upplagor. Litteraturens existens handlar om ”att skänka tröst, ge upprättelse och i någon mån lindra människolivets grymma predikament”.

För många av oss är det nog bäst att stanna kvar i texten som läsare. Lika säkert kan denna bok locka en och annan att bli dess skapare. ”Tag och ät” är som en vägvisare i en folksaga. Den både olycksbådande förvarnar, samtidigt som den lockande bjuder in till ett äventyr.

Jakob Carlander