Svenska Dagbladet den 14 januari 2016 Det finns ett vardagligt begrepp som, även om det ofta används slarvigt och nedsättande, vi ändå inte tycks klara oss utan. Rättshaverism. Det är ett ord som beskriver ett välkänt och stereotypt beteende av envis kritisk och kravfylld hållning, anspråk på att äga sanningen, misstänksamhet mot andras åsikter och ett tvångsmässigt drag i den ihärdighet med vilken man driver sin egen sak. Beteendet finns i privatliv som grannfejder och vårdnadstvister. Vi möter det också i relation till myndighet, vård, om sorg och skola. Vi tänker oss ofta personen med rättshaveristiskt beteende som en ensam kuf på samhällets gräsrotsnivå. FredrikRead More →

Östgöta Correspondenten den 2 januari 2016 Gamla teologiska begrepp försvinner allt mer från vårt språkbruk. Ibland finner de en fristad i skönlitteraturen. Den amerikanska författaren Marilynne Robinson har byggt flera av sina romaner kring ordet ”nåd”. När jag köper ett halvt kilo kaffe i butiken på Nygatan väger expediten upp exakt 500 gram på vågen. Därefter tar hen en skopa till och så att vikten slutar på 525 gram. Samma sak gjorde damen på Stora torget som jag köpte kantareller av under tidiga hösten. Hon lät alltid en extra näve följa med in i påsen. De där ytterligare 25 grammen kaffe och handfullen kantareller ärRead More →

Ledarskap i förskolan nr 4 2015 En pappa till en femårig son ställer krav som inte är möjliga att tillmötesgå ur verksamhetens perspektiv. Pappan ifrågasätter då förskollärarnas kompetens, nästan som om han utsatte dem för ett förhör. På kommunkontoret begär han ut personalens ansökningshandlingar för att bevisa personalens brister. En grupp föräldrar har skapat ett gemensam facebook-­konto där förskolans personal betygssätts och får sin personlighet kommenterad. Föräldrarna kräver att barnen måste ha ett avstånd på en och halv meter mellan sig vid sovstunden för att undvika smitta. Då enhetschefen inte går deras begäran till mötes kräver de att enhetschefen byts ut. Exemplen kan göras mångaRead More →

Svensk Psykiatri, september 2015 När den psykiskt sjuke blir religiös och när den religiöse blir psykiskt sjuk. En känslig fråga, eller…? År 1980 presenterade professorn i religionspsykologi, Owe Wikström, en studie ”Stöd eller börda? Religionens roll i psykiatri och psykoterapi” (Stockholm, Skeab). En tro och ett religiöst sammanhang kan vara till hjälp att hantera och tolka svåra tillstånd och situationer i livet, men kan också förstärka och ibland rent av framkalla depressiva tankar, hypomana episoder och psykotiska upplevelser. Den kan vara en trigger för sadistiska handlingar och självskadebeteende. Religion och religiöst liv är allt annat än en enhetlig företeelse. Tron på en transcendent verklighet räckerRead More →

Östgöta Correspondenten den 22 juli 2015 Politisk korrekthet är i grunden något positivt och eftersträvansvärt. I den finns erfarenhet och kunskap samlad som kan vara oss till vägledning. En summering av alla de faktorer vi bör tänka på så att vi inte går vilse i fördomar och intolerans. När jag var präst kritiserades jag av motståndare till prästvigda kvinnor, religionsdialog och samkönade äktenskap för att vara politiskt korrekt. Således gjorde det mig stolt att vara politisk korrekt. Samtidigt kan fundamentalismen smyga sig in i varje skrymsle och vrå av vår tillvaro. Några av årets sommarpratare i P1 har gjort det politiska korrekta till en bekännelseaktRead More →

Spånga-Kista församlingsblad nr 2 2015 I Vimmerby fanns en konstnär som nådde en viss berömmelse under sin livstid: Reinhold Ljunggren, 1920–2006. Idag är det inte många som känner till honom även om Reinhold Ljunggren finns representerad i såväl Nationalmuseets samlingar som på Moderna Museet. Jag tycker om hans målningar och litografier. Motiven är ofta hämtade från småstadsidyllen i Vimmerby och i Trosa och hos naturen med dess årstidsbundna skiftningar. Det är enkla målningar med en naivistisk ton. Konstverken kan till exempel återge vinterlandskap med vackra snöklädda fält och ett ensamt träd där nakna grenar sträcker ut sig i ett myllrande verk. Man blir glad avRead More →

Östgöta Correspondenten den 27 januari 2015 Metaforer är ett mångsidigt och underbart verktyg i vårt språk och för vår förmåga till kreativt tänkande. Med metaforen kan vi förklara det som annars ter sig obegripligt. Vi kan skapa nya samband och finna berikande associationsmönster. Med metaforen för vi över en erfarenhet till ett annat kunskapsområde och lär oss något nytt. Men metaforen har också en baksida. Med den kan vi överdriva, misstänkliggöra och upprätta kopplingar som inte existerar eller har någon relevans. Med felaktiga och överdrivna metaforer kan vi tömma ett begrepp på dess innehåll och betydelse. Rättshaveristen tar ofta metaforerna till hjälp för att hållaRead More →

Östgöta Correspondenten, juli 2014 Såväl under Ordet fritt som i Corren Kultur har inläggen efter min krönika om Jens Garnfeldt varit många. Jag kan inte kommentera dem alla, men konstaterar att det är ett slags under, att det finns kyrkor och människor som vågar brottas med de stora existentiella frågorna. Även de inlägg som ifrågasatt delar av min text berör mig djupt. Särskilt slås jag av hur skribenterna med rötter i de traditionella väckelserörelserna vågar gå svåra frågor inpå livet. Det kan jag sakna från kyrkoledare i den kyrka jag av tradition själv tillhör. Och jag kan hålla med Lars Furingsten på Ordet fritt attRead More →

Östgöta Correspondenten, juni 2014 I Corren Kultur 18 juni väckte journalisten Andreas Söderlund viktiga frågor kring framgångspastorn Jens Garnfeldt och hans påstådda förmåga att bota sjuka och väcka döda till liv. Runt Garnfeldt samlas människor i extatisk trance. Vad är det egentligen som händer? Det är viktigt att göra skillnad mellan andlig upplevelse och verkligt skeende. Människor kan uppleva förståelse och gemenskap i ett extatiskt sammanhang som utomstående finner absurt. De bland Garnfeldt troende kallar det för helig ande. Skeptikern, dit jag själv hör, ser det som stark hänförelse, yttre påverkan och regression. Jag vill inte ta ifrån någon människa hens upplevelse. Men vi harRead More →

Östgöta Correspondenten, januari 2014 Årets första boktrave ligger på skrivbordet. En tunn diktbok, en faktabok och några romaner. En av böckerna sticker ut i omfånget. En dansk kriminalroman med dryga 700 sidor. Jag suckar. En trend som vuxit sig allt starkare är de allt mer svällande bokpärmarna och ökade antalet sidor hos nyutgivna romaner. Det finns en tydlig risk av övervikt också i böckernas värld. Varje gång Correns bokcirkel startar på nytt tar vi oss an en klassiker. Vi har genom åren läst Hemingway, Fitzgerald, Harper Lee, Edith Wharton, Hjalmar Söderberg och många fler. Gemensamt för dem alla är ett omfång på ca 200 sidor.Read More →