01 mars
On

Spånga-Kista församlingsblad nr 3 2015 Någon stans i mitten på 1980-talet, strax innan Berlinmuren föll, gjorde jag en resa på motorcykel genom Ungern. Aldrig ska jag glömma när jag närmade mig staden Esztergom i nordvästra delen av landet. Långt innan jag såg något av själva staden reste sig i blickfånget en mäktig basilika framför mig, en kyrka med en enorm kupol som fick den att likna S:t Peterskyrkan i Rom. Där beslöt jag mig för att stanna några dagar och njuta av allt det vackra som fanns att se och uppleva där. I Esztergom mötte jag också något som väckte helt andra känslor hos mig.Read More →

01 februari
On

Spånga-Kista församlingsblad nr 2 2015 I Vimmerby fanns en konstnär som nådde en viss berömmelse under sin livstid: Reinhold Ljunggren, 1920–2006. Idag är det inte många som känner till honom även om Reinhold Ljunggren finns representerad i såväl Nationalmuseets samlingar som på Moderna Museet. Jag tycker om hans målningar och litografier. Motiven är ofta hämtade från småstadsidyllen i Vimmerby och i Trosa och hos naturen med dess årstidsbundna skiftningar. Det är enkla målningar med en naivistisk ton. Konstverken kan till exempel återge vinterlandskap med vackra snöklädda fält och ett ensamt träd där nakna grenar sträcker ut sig i ett myllrande verk. Man blir glad avRead More →

27 januari
On

Östgöta Correspondenten den 27 januari 2015 Metaforer är ett mångsidigt och underbart verktyg i vårt språk och för vår förmåga till kreativt tänkande. Med metaforen kan vi förklara det som annars ter sig obegripligt. Vi kan skapa nya samband och finna berikande associationsmönster. Med metaforen för vi över en erfarenhet till ett annat kunskapsområde och lär oss något nytt. Men metaforen har också en baksida. Med den kan vi överdriva, misstänkliggöra och upprätta kopplingar som inte existerar eller har någon relevans. Med felaktiga och överdrivna metaforer kan vi tömma ett begrepp på dess innehåll och betydelse. Rättshaveristen tar ofta metaforerna till hjälp för att hållaRead More →

01 juli
On

Östgöta Correspondenten, juli 2014 Såväl under Ordet fritt som i Corren Kultur har inläggen efter min krönika om Jens Garnfeldt varit många. Jag kan inte kommentera dem alla, men konstaterar att det är ett slags under, att det finns kyrkor och människor som vågar brottas med de stora existentiella frågorna. Även de inlägg som ifrågasatt delar av min text berör mig djupt. Särskilt slås jag av hur skribenterna med rötter i de traditionella väckelserörelserna vågar gå svåra frågor inpå livet. Det kan jag sakna från kyrkoledare i den kyrka jag av tradition själv tillhör. Och jag kan hålla med Lars Furingsten på Ordet fritt attRead More →

22 juni
On

Östgöta Correspondenten, juni 2014 I Corren Kultur 18 juni väckte journalisten Andreas Söderlund viktiga frågor kring framgångspastorn Jens Garnfeldt och hans påstådda förmåga att bota sjuka och väcka döda till liv. Runt Garnfeldt samlas människor i extatisk trance. Vad är det egentligen som händer? Det är viktigt att göra skillnad mellan andlig upplevelse och verkligt skeende. Människor kan uppleva förståelse och gemenskap i ett extatiskt sammanhang som utomstående finner absurt. De bland Garnfeldt troende kallar det för helig ande. Skeptikern, dit jag själv hör, ser det som stark hänförelse, yttre påverkan och regression. Jag vill inte ta ifrån någon människa hens upplevelse. Men vi harRead More →

01 januari
On

Östgöta Correspondenten, januari 2014 Årets första boktrave ligger på skrivbordet. En tunn diktbok, en faktabok och några romaner. En av böckerna sticker ut i omfånget. En dansk kriminalroman med dryga 700 sidor. Jag suckar. En trend som vuxit sig allt starkare är de allt mer svällande bokpärmarna och ökade antalet sidor hos nyutgivna romaner. Det finns en tydlig risk av övervikt också i böckernas värld. Varje gång Correns bokcirkel startar på nytt tar vi oss an en klassiker. Vi har genom åren läst Hemingway, Fitzgerald, Harper Lee, Edith Wharton, Hjalmar Söderberg och många fler. Gemensamt för dem alla är ett omfång på ca 200 sidor.Read More →

01 januari
On

Spånga-Kista församlingsblad, januari 2014 Jag ligger på britsen under skiktröntgen på universitetssjukhuset. I en båge över mig sitter en mängd kameror vilka i datortomografin ska genomlysa och genomsöka mitt inre. Det känns obehagligt. Lite som målningen av Guds allseende öga inramat i en triangel i min barndoms kyrka ovanför altaret. Den målningen skrämde mig som liten. Någon som obarmhärtigt ser rakt igenom mig och för vilken jag inget kan dölja. Så är det också att göra en datortomografi. En sjuksköterska letar efter en ven i min vänstra arm där kontrastmedlet ska sprutas in. Hon sticker och sticker på nytt men får inte fatt i någonRead More →

01 juli
On

Östgöta Correspondenten, juli 2013 Barndomens dramatiska händelser är inte minnen som ligger snällt på plats. På olika sätt ger de sig till känna i vårt vuxna liv. Min barndom på jorden stavades Skärstad. Ett litet samhälle och en grön dal inklämt mellan Huskvarna och Gränna. När jag var nio år utlyste hembygdsföreningen ett lotteri, med hjälp av oss grundskoleelever. Den av oss som sålde flest lotter skulle själv få disponera ett helt häfte med lotter. Lotthäftet blev mitt. Med det vann jag två vinster: 25 liter bensin och en pläd i tovat ull. Vinsterna fanns att avhämta hos prosten i prästgården. Jag begav mig ditRead More →

31 januari
On

Östgöta Correspondenten ”Den som gudarna förgör, gör de först galen.” Euripides ord om galenskapens ursprung präglar den äldre litteraturens bild av psykisk sjukdom. Idag lördag är det Psykiatrins dag i Linköping. Det blir också ett möte mellan kliniska behandlare och litterära berättare. Det är ett logiskt möte. För psykisk ohälsa har alltid varit ett viktigt tema i den berättande världen. I Euripides grekiska tragedier var galenskapen något som brutalt drabbade hjälten utifrån, som ett slag från gudarna, en mystisk förgiftning eller ett omänskligt stresspåslag. Vansinnet var en värld i sönderfall som träffar hjälten med all kraft, vilken först efter sin död kan få upprättelse. SammaRead More →

01 januari
On

Spånga-Kista församlingsblad januari 2013 ”Livspussel”, sa han. Började fnittra våldsamt men dämpade sig. ”Livet är ett plockepinn. Synd om den som aldrig inser det.” Maja Lundgren, ”Mäktig tussilago” Och visst har han rätt, den insiktsfulle patienten som tillrättavisar sin psykiatriker i Maja Lundgrens sällsamma roman. Att se livet som ett pussel kan skapa en illusion av att det verkligen går att få alla bitar på plats, om man bara anstränger sig ordentligt. Men så blir det sällan. Resultatet blir istället att vi skapar ständigt fler pusselbitar att foga in i pusslet med den tröstlösa förhoppningen att till slut äga en fullständig och avslutad bild. VardagslivetRead More →