Recension
Antje Jackelén: Tio tankar för själens hunger
Romanus & Selling
I Torgny Lindgrens novell ”Störstorden” (1983) plågas predikanten över de stora och viktiga orden som ansätter honom, ”att hava som en orgel ini sig!”. I boken ”Tio tankar för själens hunger”, tar sig ärkebiskop emerita Antje Jackelén an dessa ord. ”Med tiden har jag blivit alltmer övertygad om att förståelsen för de stora orden och idéerna behöver öka”. Ord som förnuft, försoning, tid, Gud och frihet. Begreppen ställs i relation till det Jackelén kallar ”moderniteten”, vars väsen mer förutsätts än analyseras och förklaras. Med bred kunskap söker hon göra stororden angelägna för oss på nytt. Boken är en blandning av essä och predikan, där hon använder sig av både naturvetenskap, humanvetenskap och teologi. Kapitlen om tid och frihet är tänkvärda och inspirerande. Bräckligast när det kommer till att skildra människans kamp med ångesten, vilket görs för teoretiskt.
Hos Torgny Lindgren blir predikantens storord till kött på ett drastiskt sätt. För Jackelén är relation och gemensamt ansvar det som hör ihop med dem. Antje Jackelén vill aktualisera de stora orden. Lyckas hon med det? Både ja och nej. Stororden förblir stora ord, som med svårighet bryts ned till något tillämpbart för den som i sin vardag är tvungen att problematisera dem. Det blir mer som att ”hava som en orgel ini sig”.
Detta är oklanderlig teologi på hög nivå, korrekt, teoretisk, korrigerande och, all stor lärdom till trots, därför lite intetsägande. Det är något som saknas: kanske en tydligare koppling till den bristfälliga och komplexa tillvaro, där dessa ord en gång blivit till.
Jakob Carlander