Recension: Martin Kylhammar – Bland resenärer och kosmopoliter

Recension
Martin Kylhammar:
Bland resenärer och kosmopoliter – svensk kultur inför utlandet

Carlssons förlag

Ibland händer det att omständigheter och världspolitiska skeenden spelar en författare rakt i händerna, så att man blir sannspådd i samma ögonblick en bok sett dagens ljus. Professorn vid Tema kultur på Linköpings universitet, Martin Kylhammar, har prickat exakt rätt med essäsamlingen ”Bland resenärer och kosmopoliter. Svensk kultur inför utlandet”. I samma stund som Donald Trump hamrar ut sitt budskap om ”vad som hände i Sverige i går kväll” och då Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna träter om Sverigebilden i Wall Street Journal, kommer Martin Kylhammar med en lärd bok som behandlar bilden av Sverige i utlandet under 1900-talet och hur svenska författare själva definierat sin plats i folkhemmet och som kosmopoliter.

I centrum står en rad franska författare som under 1900-talet sökte beskriva och förstå Sverige. Bilden vacklade mellan utopi och dystopi. Det som lockade var den teknologiska och industriella utvecklingen som gick hand i hand med ett demokratiskt samhälle där människor levde ett jämställt liv. Martin Kylhammar beskriver underfundigt hur man i Sverige importerade den egna självbilden från dessa reseskildringar. Det kritiska perspektivet handlade om den materialism ett folk med dessa förutsättningar kunde hemfalla åt. Samma vacklande syn på Sverige återfinner Kylhammar hos såväl Strindberg som Heidenstam. Han följer dessa teman in i modern tid och fogar samman dem med egna iakttagelser och slutsatser.

I de efterföljande essäerna undersöker Martin Kylhammar hur svenska författare påverkades av teknologiska framsteg och politisk utveckling. Det förra lockande ut i världen, den senare fick dem att söka sig tillbaka till hemlandet under 30-talet. På samma sätt har Nobelpriset i litteratur återspeglat denna ständiga spänning mellan den lilla världen och den stora.

Martin Kylhammar har skrivit en tänkvärd och mångbottnad bok om hur vår självbild som medborgare ständigt pendlar mellan dessa båda poler och hur våra författare sökt gestalta och förstå dem. Det gör boken ytterst angelägen i dessa dagar, då de globala perspektiven på nytt får stryka på foten för nationalism och isolationism.

Kylhammar gör bruk av författare som Verner von Heidenstam, August Strindberg, Harry Martinson, Eyvind Johnson, Josef Kjellgren, Ivar Lo-Johansson, Artur Lundkvist, Tomas Tranströmer, Jonas Hassen Khemiri och många andra män. Här infinner sig ett problem med ”Bland resenärer och kosmopoliter” Den är lika enkönat skriven som vore den tillkommen på klosterön Athos där ingen kvinna tillåts sätta sin fot. Det är en brist i en bok som i övrigt väcker stort intresse. Det känns besvärande att en professor vid ett av Sveriges främsta universitet tar sig an denna viktiga uppgift utan något som helst genusperspektiv på sitt ämne. För här agerar enbart män, förutom en kort hänvisning till Selma Lagerlöf. Att förordet därutöver är skrivet av Pär Wästberg gör knappast saken bättre. Bilden av Sverige är både formad och tolkad av såväl män som kvinnor.

Jakob Carlander