Recension
Jörgen Gassilewski: Leken
Albert Bonniers förlag
Varje tid av livet har sina kriser. Ibland kallar man fyraårsåldern hos ett barn för ”motsatsernas tid”. Vi vuxna har svårt att minnas den tiden. Världen öppnar sig på gott och ont. Empatin vaknar liksom självkänslan men också upplevelse av faror och hot.
Författaren Jörgen Gassilewski tar ett kliv in i denna omtumlande värld med berättelsen ”Leken”. Läsaren får följa fyraåriga Juni en dag på förskolan Fiskeboden. Från lämning via morgonsamling, lek, lunch, vila och fruktstund till hämtning. En bok om barn, sett ur barnets perspektiv, men skriven för en vuxen läsare. Resultatet är ett förbluffande och fascinerande existentiellt drama. Barnens röster blandas med de vuxnas, på det intrasslade sätt det måste upplevas hos barnet. Juni, vars mormor kommer från Kina, med en mamma som är körskollärare och en pappa som städar, fångar upp allt som sker och allt som sägs. Hon är en slags uttolkare av världen runt omkring, oroas, lägger skulden på sig, ibland lustfyllt skrattande. Ett drama vi alla varit med om och som kanske fortfarande påverkar oss även om vi inget längre minns. Känslor kopplas samman med händelser. Som den tecknade filmen Inside out, men här med vardagens verklighet och dramatik.
Jörgen Gassilewski lämnar ingen oberörd när han vrider och vänder perspektiven på detta sätt. Jag som läsare försöker förstå vad som händer, liksom Juni brottas med sina sammanhang. Alla finns där. Personalen med sina relationer till varandra, föräldrarna med stress och trötthet. Förskolan Fiskeboden ska säljas till en koncern. Vem har koll på livet? Och vem inser hur allt nogsamt blir avläst av en fyraårig betraktare?
Jakob Carlander