Recension
Erik Helmerson: Lågan i grottan
Romanus & Selling
Hur ska vi förstå samhällets förändring och utveckling?
Åt ena sidan en löftesrik horisont av möjligheter, likt en utopi. På den motsatta sidan en synrand av tecken som bådar förtryck och omänsklighet, likt dystopin.
Paul är journalist, inte utan framgång, och försöker förhålla sig till det sistnämnda. Han är troende katolik i ett framtida Sverige som styrs av en regering med stöd av en allt bräckligare demokrati. Den präglas av främlingsfientlighet och homofobi och lutar sig mot den svenska folkkyrkan där man sjunger Fädernas kyrka i Sveriges land. Människorna är högteknologiskt övervakade. När romanen börjar har Paul redan blivit förhörd och misshandlad av den hemliga polisen och tvingats till underkastelse. I sitt inre mumlar han både kyrie och gloria. En tyst och hemlig protest, som inte förtar den skam han känner över sin undfallenhet. Samhället i övrigt har sjangserat. Mat och dryck är av syntet, trämöbler har ersatts av plast.
Erik Helmersons dystopiska roman är en blek mix av George Orwells 1984 där Paul heter Winston Smith och dövar sin uppgivenhet med syntetiskt gin, och Graham Greens namnlöse präst i Makten & härligheten, ”whiskeyprästen” som brottas med sin egen undfallenhet på flykt från löjtnanten i 30-talets Mexico som vill förgöra alla präster.
Likt dessa rör sig Paul i en värld som inte är svart och vit utan snarare svart och grå. Övertygelse, trofasthet och svekfullhet blandas med varandra. Det är bokens styrka i all dess osannolikhet. Erik Helmerson ställer frågan: Vem kommer du själv att vara i ett samhälle där demokrati och medkänsla ersatts av förtryck och likriktning?
Jakob Carlander