Recension
Niklas Rådström: Judas hågkomster
Albert Bonniers förlag
Den kristna bibeln delas av tradition upp i det Gamla och det Nya testamentet. För mig som exeget har den uppdelningen alltid haltat. Det är mer naturligt att läsa samman den hebreiska bibeln (Gamla testamentet) med tre av evangelisterna i Nya testamentet. Det som sedan kommer med Apostlagärningarna till Uppenbarelseboken är något annat. I den hebreiska bibeln och hos evangelisterna finns den kollektiva viljan att överleva och leva. Därefter dominerar sekten och martyrskapet.
När Niklas Rådström avslutar sin löst sammanfogade trilogi om Bibeln rör vi oss i denna absoluta brytpunkt. Judas, lärjungen som blev Förrädaren, ser tillbaka på sitt liv tillsammans med Jesus, här med sitt hebreiska namn Yeshua. Det är långt efter påskens drama i Jerusalem år 33. Alla de andra, apostlarna, har på olika sätt lidit martyrdöden. Judas är den som lever kvar, minns och samtidigt känner värmen av livet som pulserar hos sina barn och barnbarn.
Det är en mild och stillsam berättelse om ett grymt drama. Här finns en ton från Rådströms tidigare verk Månens anförvant, där librettoförfattaren Lorenzo Da Ponte minns mästaren Mozart. Den vemodiga hågkomsten av en berättelse man inte längre har någon att dela med.
Judas som vi alltid förknippar med förrädaren får här en annan roll. Det han gör hör samman med en tillit till Jesus än ett svek. På samma sätt som i den israeliske författaren Amos Oz roman Judas är relationen till Jesus komplex. Kanske är Judas den lärjunge som står Jesus närmast, som förstår honom bäst, eller som i varje fall brottas med relationen som ingen annan gör. Judas hos Niklas Rådström återkommer ständigt till orden ”jag vet inte”. Det som händer är ett mysterium, men inte ett svek som den kristna traditionen format det.
Berättelsen tar sin början vid intåget till Jerusalem samtidigt som Judas minns bakåt i tiden. Niklas Rådström håller sig nära evangelisternas berättelse. Det är först när berättelsen fortsätter som den får ett eget och mer levande tilltal. Judas smälter samman med Jesus. Passionsdramat blir hans egen uppståndelse till ett nytt liv, där tankar om döden, livet och dess mening får en ny betydelse. Det är inte i de stora ideologierna livets värde finns. Det är i relationerna vi finner meningen.
Men Judas hågkomster har Niklas Rådström ställt frågan om existensens villkor i ett absolut centrum. Lågmält och med vemod för han läsaren in i den fråga som är allas vår egen: Vad är det som gör livet värt att leva? Som ingen annan kan Niklas Rådström hjälpa oss till svaret.
Jakob Carlander