Recension
Sigrid Schottenius Cullhed:
Filomelas förvandlingar. Myten om det outsägliga

Ellerströms förlag

Ordet myt har idag fått en klang av något falskt. Ofta förbundet med adverbet bara, som ”bara en myt”. För den som haft förmånen att växa upp med den Hebreiska bibeln och de grekiska dramerna står myten för något helt annat. Till en del en etiologisk berättelse som förklarar en plats, ett djurs läte och utseende eller en mänsklig omständighet. Allra djupast fångar myten de smärtsamma existentiella villkor vi människor lever med, där ingen kan utestänga ondska och svek från sin egen värld. Berättad från en pre-historisk tid, tränger den sig in i det förflutna och fram till vår egen samtid. Myten bärs vidare från generation till generation i berättelser, dramer, skönlitteratur, poesi och konst. Den mister aldrig sin aktualitet även om den tolkas på olika sätt.

Sigrid Schottenius Cullhed, docent i litteraturvetenskap i Uppsala, visar detta på ett fascinerande sätt när hon tar sig an myten om Filomela, dotter till sagokungen Pandion och våldtagen av sin svåger Tereus, som för att tysta sitt brott skär av hennes tunga. Genom att väva in tecken i en duk lyckas Filomela förmedla det brott hon blivit utsatt för till sin syster Prokne, Tereus hustru. För att hämnas brottet dödar de Proknes son Itys och serverar honom som en måltid åt den ovetande fadern. Gudarna skyddar de båda systrarna genom att förvandla Prokne till en svala och Filomela till en näktergal.

Sigrid Schottenius Cullhed följer denna myt från de grekiska tragedierna, via romersk omtolkning hos Ovidius där den sedan förgrenar sig i olika traditioner. Shakespeares återkoppling till Sofokles i det våldsamma dramat Titus där Lavinia mister både tunga och händer, står i motsats till romantikens sublimerande esteticism. T.S. Eliot och Virginia Woolf sätter fokus på det sexuella våldet, liksom J.M. Coetzee i romanen ”Onåd”.  Den röda tråden kan stundtals vara svår att finna. Ibland har myten sublimerats till något upphöjt. Oftare har tolkningen stannat inför det sexuella övergreppet med offrets tystnad som något annat än ett patriarkalt förtigande.

Till sist ställer Sigrid Schottenius Cullhed frågan om myten är oss till hjälp att skapa ett språk för övergrepp eller får en motsatt effekt. Frågan är omöjlighet att besvara eftersom myterna lever i ständig dialog med oss själva; ”Till sist vet vi inte längre om de talar genom oss eller vi genom dem”.

”Filomelas förvandlingar” är en lika stark studie av historiens skiftande ställningstaganden till det sexuella våldet, som den skildrar hur myten ständigt finner ny aktualitet. Det gör den ytterst läsvärd på så många olika plan.

Jakob Carlander