Recension: Anna Platt – Vi faller

Recension
Anna Platt: Vi faller

Forum förlag

Lidande och smärta kan aldrig förhärligas eller förädlas till något upphöjt och stort. Ändå kan man ibland möta något hos människor som bär på motgångar, ensamhet och djupaste besvikelse som är styrka och kraftfullhet. Ett skimmer av överlevnad mitt i det som annars är mörker. Något som personen själv ofta är fullständigt omedveten om. Det bara finns där.

Anna Platt är manusförfattare och skribent. Född i USA men uppvuxen i Linköping. Tidigare har hon gett ut en barnbok men debuterar nu som romanförfattare med ”Vi faller”. Det är en bok fylld av detta gåtfulla skimmer.

Platsen är Linköping i början på 1990-talet. Kåre är testpilot på SAAB och flyger det nya planet JAS. I de ögonblicken lever han. Resten av livet är en vilsen längtan bakåt i tiden mot en tidigare kärlek som gör samtiden till en besvikelse och ett hålrum. Hustrun är kanske otrogen. Kåre orkar inte göra något åt. Tycker nästan det är skönt att det är så. När vägen stängs till tankeflykten och dagdrömmarna bakåt i tiden orkar inte Kåre mer. Han släpper styrspakar och låter planet falla mot marken. Samtidigt i Linköping finns fyra andra personer med vaga trådar kopplade till varandra, som på något sätt tar del av planet som störtar mot marken, berörs av det, registrerar händelsen i sina egna liv. Liv som är utsatta och pressade. Liv som vet vad svek och övergivenhet är för något.

”Vi faller” är deras historia. Så otroligt väl berättat. Anna Platt har greppet om läsaren från första stund till sista sida. Hon berättar om alla dessa personer med en värme och stolthet, trots att bokens fem huvudpersoner har lätt att förkasta sig själva och förringa sina liv. Det är som om författaren själv finns där i sina gestalter och berättar dem inifrån på ett äkta och upprättande sätt. Unga människor, medelålders och äldre. Anna Platt hittar tonen hos var och en av dem. Och så en mysig blinkning till Bruno K. Öijer som fyren vid ett mörkt hav. En extra bonus är också de detaljrika skildringarna av ett Linköping i början på 90-talet med hög igenkänningsfaktor.

”Vi faller” är den starkaste debutroman jag läst på länge. Om jag skulle likna den vid något får det bli den film som fortfarande går på biograferna: ”Manchester by the Sea”.  Människor som berövats sina liv, men som ändå bär skimret av det i sin ensamhet. Anna Platt har blicken för dessa människor och kan berätta dem. Läs och bli lite klokare.

Jakob Carlander