01 juli
On

Östgöta Correspondenten, juli 2013 Barndomens dramatiska händelser är inte minnen som ligger snällt på plats. På olika sätt ger de sig till känna i vårt vuxna liv. Min barndom på jorden stavades Skärstad. Ett litet samhälle och en grön dal inklämt mellan Huskvarna och Gränna. När jag var nio år utlyste hembygdsföreningen ett lotteri, med hjälp av oss grundskoleelever. Den av oss som sålde flest lotter skulle själv få disponera ett helt häfte med lotter. Lotthäftet blev mitt. Med det vann jag två vinster: 25 liter bensin och en pläd i tovat ull. Vinsterna fanns att avhämta hos prosten i prästgården. Jag begav mig ditRead More →

31 januari
On

Östgöta Correspondenten ”Den som gudarna förgör, gör de först galen.” Euripides ord om galenskapens ursprung präglar den äldre litteraturens bild av psykisk sjukdom. Idag lördag är det Psykiatrins dag i Linköping. Det blir också ett möte mellan kliniska behandlare och litterära berättare. Det är ett logiskt möte. För psykisk ohälsa har alltid varit ett viktigt tema i den berättande världen. I Euripides grekiska tragedier var galenskapen något som brutalt drabbade hjälten utifrån, som ett slag från gudarna, en mystisk förgiftning eller ett omänskligt stresspåslag. Vansinnet var en värld i sönderfall som träffar hjälten med all kraft, vilken först efter sin död kan få upprättelse. SammaRead More →

01 januari
On

Spånga-Kista församlingsblad januari 2013 ”Livspussel”, sa han. Började fnittra våldsamt men dämpade sig. ”Livet är ett plockepinn. Synd om den som aldrig inser det.” Maja Lundgren, ”Mäktig tussilago” Och visst har han rätt, den insiktsfulle patienten som tillrättavisar sin psykiatriker i Maja Lundgrens sällsamma roman. Att se livet som ett pussel kan skapa en illusion av att det verkligen går att få alla bitar på plats, om man bara anstränger sig ordentligt. Men så blir det sällan. Resultatet blir istället att vi skapar ständigt fler pusselbitar att foga in i pusslet med den tröstlösa förhoppningen att till slut äga en fullständig och avslutad bild. VardagslivetRead More →

21 december
On

Östgöta Correspondenten Den 21 december har tolkats som dagen för världens undergång, då den också markerar slutet för Mayafolkets kalender. Apokalypsen har redan tagits i anspråk för katastroffilm och spekulationer inom New age. För mig som är uppvuxen i det småländska bibelbältet är jordens undergång inget man höjer på ögonbrynen för. Jag har överlevt flera fastställda datum, ofta baserade på Johannes uppenbarelseboken med dess talmystik. Min hemsocken genomkorsades av Riksettan innan E4:ans motorväg byggdes. Man kan se en skymt av den i Ingmar Bergmans film Smultronstället, när Isak Borg tankar bilen hos en ung gänglig Max von Sydow på Caltexmacken. Vid Riksettan ställde de kristnaRead More →

21 juli
On

Östgöta Correspondenten I morgon är det ett år sedan den fruktansvärda massakern på Utøya och bombdådet i Oslo ägde rum. Allt åstadkommet och utfört av en enda människa. Sedan dess har vi brottats med frågan; Varför? En psykiskt sjuk människa och ett vansinnesdåd? Det kan vara lätt att underskatta ideologins betydelse. Ett system av tankar och föreställningar i en narcissistisk miljö som leder fram till en egen rätt att döda en annan människa.  När det var dags för min värnplikt sökte jag vapenfri tjänst. Min argumentation utgick från ett citat ur Tolkiens bok ”Sagan om ringen”. ”Många som lever förtjänar att dö. Och en del,Read More →

15 januari
On

Spånga församlingsblad, januari 2012 I arbete med personalgrupper under ovissa tider då mycket kommer att förändras på arbetet, hör jag ofta hur arbetsledningen söker trösta och lugna sin personal med orden: ”Men ni kommer i varje fall alla att få behålla jobben.” Och visst kan det vara ett viktigt besked. Ändå kan mycket gå förlorat och oron dröja sig kvar. Våra arbeten betyder ofta mycket mer än trygghet för lön och ekonomi. Det är platsen där vi har många vänner, också i det privata. Och det är även en möjlighet att utföra och skapa det vi finner meningsfullt och något som är ett mål iRead More →

10 november
On

Östgöta Correspondenten, november 2011 Ett fallskärmshopp från drömmen in i uppvaknandet. Det var så Tomas Tranströmer för första gången mötte sina läsare med de metaforer som sedan följt hela hans författarskap. Tomas Tranströmers metaforer har trollbundit oss i snart 50 år. Men vad är en metafor? – Du dränker mig i liknelser och metaforer. – Don Pablo, metaforer, vad är det? – Metaforer…. Metaforer är, hur ska jag förklara? När du talar om något och jämför det med något annat. – Är det något du använder i din poesi? – Ja, det med. – Hur då? – När du säger att ”himlen gråter”, vad menarRead More →

21 augusti
On

Östgöta Correspondenten, augusti 2010 I morgon är han sisten ut bland sommarpratarna i P1. Om några veckor ligger hans nya roman på bokdiskarna: ”Månens anförvant”. Trettiofem års författarskap har gett honom ära, berömmelse och priser. Den nya romanen är historien om Lorenzo Da Ponte, vän och samtida med Wolfgang Amadeus Mozart. – Da Ponte var som konstnär inte en av de stora, medger Niklas Rådström, men han fick hamna i de stora sammanhangen. Genom honom kan jag också närma mig Mozart, som var det verkliga geniet och sin tids Michael Jackson. När jag i årets början mötte Niklas Rådström vid en konferens där vi bådaRead More →

20 januari
On

Östgöta Correspondenten, januari 2010 En tidig sommardag i Tylösand. Det är en paus i konferensen och jag har tid över för en strandpromenad. Två par sjöfåglar vaktar sina nykläckta ungar under deras första simtur. De två paren har slagit sig samman för att effektivt kunna skydda sin avkomma. En förälder simmar längst fram, den andra bakom ungarna och de två övriga skyddar vardera sidan av fågelungar. Runt omkring flyger skränande hungriga trutar. Men ingen av dem kommer åt ungarna som är effektivt skyddade av de vuxna i detta sällsamma samarbete. Var för sig hade de varit utelämnade till enkla byten för trutarna. Tillsammans utgör deRead More →

01 juli
On

Socionomen nummer 5 2009 – Säger du som alla andra att jag är fin och bra och inte alls dum, så tror jag att du ljuger och då är du ingen bra terapeut för mig. – Du tänker tillåta att det bara finns en uppfattning här i rummet. Men Dante tycks uppenbarligen vara av en annan åsikt. Dante har lagt sig vid hennes fötter. Av en tillfällighet, eller är det kanske inte det, har han placerat sitt huvud över hennes vänstra fot och ena tassen över den högra. Så skulle Dante inte göra om han tyckte illa om personen i rummet. – Ja, men DanteRead More →