Foto: Elvira Glänte
Recension
Hanna Nordenhök: Underlandet
Norstedts förlag
Man säger ibland att bästa sättet att lura och bedra någon annan, är att först börja med sig själv. Bedrägeri och självbedrägeri står därmed nära varandra, ett lika omoraliskt som desperat försök att rädda den egna självbilden. Författaren, dramatikern och litteraturkritiken Hanna Nordenhök har fångat denna komplicerade process i ”Underlandet”, ett antal studier, korta berättelser, om människor insnärjda i egna eller andras livslögner.
Miljöerna skiftar från den amerikanska västkusten till Aten, Berlin och Österlen. I alla dessa landskap tonar opålitligheten upp sig, med människor som inte är det de utger sig för att vara eller vill vara. Det är lika mycket berättelserna om de människor som möter dem och hur de förhåller sig till den andres lögn, antingen man vill avslöja den, förneka den eller dras med i dess vindlande spår. Det finns så många olika aspekter på bedrägeriet och Hanna Nordenhök frilägger dem alla med en kuslig skärpa. Som detta med hur den som söker avslöja lögnen själv fort blir en del av den och bygger sina egna föreställningar i dess skugga.
Några berättelser återkommer som en följetong genom boken. En katalansk journalist avslöjar sin kollega med att dikta ihop sina scoop och får därmed ett underlag att skapa sitt eget journalistiska genombrott. En kvinna i lyxvilla på den skånska slätten upptäcker mannens digitala länkar till grov och sadistisk barnpornografi, men förmår inte bryta upp från den trygga världen som därmed också blivit ett korthus. En medelålders baglady i USA som klär ut sig till ett barn och söker vinna inträde i familjer hon helt saknar samröre med.
Ofta återkommer barndomen i dessa människors liv, deras svårighet att förhålla sig till den och till de föräldrar som uppfostrat dem. Det är som om de saknar rötter i det förflutna och nu till varje pris vill skapa ett lögnaktigt sammanhang som om det kunde ersätta det som gått dem förlorat.
Andra berättelser fångar baksidan av de kollektivt formade idealen. Begravningsbyråns män som hämtar den avlidna äldre kvinnan vars kropp förvanskats och förvandlats av all plastikkirurgi. Politikern i möte med spökskrivaren till hans tal. Finns det något genuint och äkta kvar? Vem går fri från livslögn och självbedrägeri. Och vad gör vi med den skam som lögnen lämnar efter sig?
Hanna Nordenhök har skapat en briljant psykologisk thriller av människors lögner. Språket är säkert och rör sig lika hemtamt var än i världen det inträffar. Jag rekommenderar denna bok som en självklar titel i varje bokcirkel. Stor litteratur och psykologiskt djup. Den måste få pratas.
Jakob Carlander