Recension: Susanne Boll – Luftburen

Recension
Susanne Boll: Luftburen

Bokfabriken

Att engagera sig för andra kan ha sitt pris. Inte bara som utbrändhet och utmattning. Även världsbilden kan förändras och göra en hjälpare cynisk och känslokall. När Susanne Boll kommer med sin andra spänningsroman om psykologen Vera Lilja borrar hon djupt i människans psyke. Författaren, själv psykolog med rötter från Motala, har valt att placera sin hjälte vid en psykologmottagning i Stockholm. I boken ”Eldsystrar” gjorde Vera Lilja sin entré i deckarvärldens persongalleri med ett våldsamt slut som på när kom att kosta henne livet.

Uppföljaren står inte långt efter. En serie av mord i Stockholm antyder en person som vill hämnas dem som utnyttjar människor sexuellt. Polisen Kenneth Karlsson vänder sig till sin vän psykologen för råd och konsultation. Men dramat ska komma Vera mycket närmare än så.

Susanne Boll bygger upp sin berättelse på ett klassiskt sätt och med den svenska deckarens kända artefakter: god mat, vin, vänskap, struliga relationer och en anonym mördare som kommer till tals i återkommande tankeavsnitt. Konstruktionen är välkänd, nästan lite mekanisk och stereotyp.

Det som är Susanne Bolls trumfkort är relationerna och de accepterande beskrivningarna om den mänskliga ofullkomligheten som ändå inte diskvalificerar oss från att vara människor. Det är psykologen som håller i pennan. Ibland är det som om författaren inte riktigt har tid för sin deckarintrig i lusten att skildra relationer och livsöden. Inte minst då Vera Lilja beslutar sig för att söka upp den son hon inte sett sen strax efter han föddes. Kanske att författaren snart kan lägga spänningsgenren åt sidan och bara ägna sig åt relationerna. Ett tips från recensenten.

Den som vill ha en trygg deckare att läsa med några blinkningar åt Östergötland kan lugnt ta sig an ”Luftburen”. Du vet vad du får.

Jakob Carlander