Recension
Abdulrazak Gurnah: Stöld
Albert Bonniers förlag
Översättning: Helena Hansson
I nobelpristagaren Abdulrazak Gurnahs berättelser har människorna ingen klar slutdestination för sina liv, inga tydliga mål, som att vara en flykting i sitt eget land. Å andra sidan finns det inte heller någon väg tillbaka. Man behöver helt enkelt fortsätta den resa som näst intill ofrivilligt tagit sin början. Ett universellt och existentiellt tema i afrikansk kontext.
Så är det också i romanen ”Stöld”. Tre unga människor på Zanzibar i slutet av 1900-talet, alla med plågsamma skuggor från barndom, får sina livsöden sammanvävda.
Stöld står för så mycket i denna roman. En orättvis och kränkande beskyllning att ha stulit mat, otroheten i ett äktenskap och kolonialismens skövling av en afrikansk kultur, i sitt sista skede som turismens och hjälporganisationernas neokolonialism.
I centrum står dessa tre unga människor, den framgångsrike akademikern Karim, lärarinnan Fauzia och tjänstepojken Badar som aldrig tycks få fatta sina egna val, men kanske den tryggaste av dem alla. Det är en stillsam och smärtsamt vacker berättelse berättat i ett lugnt tempo. Även husen där allt utspelar sig får sina egna historier berättade. På så sätt binder Gurnah samman kolonialismen med det moderna Afrika och den globala nutiden. Det är i denna sammansatta värld dessa tre unga människor ska finna sin framtid. De gör det på så olika sätt och med så olika konsekvenser. Översättningen är gjord av Helena Hansson som verkligen kan sin Gurnah. Språket är vackert, stillsamt och poetiskt.
Det här är en roman att ge sig god tid med när sommaren låter stressen vika med tid till eftertankar.
Jakob Carlander