Recension
Andri Snær Magnason:
Om tiden och vattnet – en berättelse om vår framtid
Norstedts
Efter Trump har USA återvänt till övriga länders engagemang för klimatet. En värld borde stå enad. Ändå är det så svårt att göra de förändringar som krävs. Den isländske författaren Andri Snær Magnason söker förstå varför.
”Om tiden och vattnet” är en bok som byter skepnad allt eftersom den behöver; en släkthistoria, biografi, essä, reportage, debattbok och väckarklocka. Vi har 30 år på oss att få ned utsläppen av koldioxid för att förhindra jordens uppvärmning med mer än 1,5 grader. Svårigheten att gå från tanke till insikt och handling är påtaglig. För en författare som Andri Snær Magnason, som för övrigt också är fysiker, blir språket ett viktigt redskap för att förstå klimathotet.
Till sin hjälp tar han Islands moderna historia och de släktled bakåt och framåt i tiden som är nåbara för oss. De vi mött tidigare i livet och de som nu finns och som kommer leva vidare efter oss med sina möten. Det skapar en tidsaxel på ca 250 år av sammanbunden tid. Det är under denna tid som hotet blivit påtagligt och också måste lösas. Liksom Island behövde språket för att bli en modern stat, så behöver vi också ett språk för att förstå den uppgift som ligger framför oss. Andri Snær Magnason finner också ett förlorat språk för att beskriva den storslagna naturen och dess utsatthet. I de fornnordiska berättelserna i Eddan, korsade i en egen privat religionsfenomenologi med hinduiska myter, hittar han det patos som driver honom att slå på larmklockan. Magnason drar sig inte för att berätta hur det är Au∂humla, den mystiska urkon som gav Ymer mjölk, som sökt upp och gett honom uppdraget att skriva denna bok för kommande generationers väl. Han ser brister i det vetenskapliga språket och söker sig ut i en poetisk och religiös värld för att berätta om det allvar som nu råder. Ofta återkommer han till Islands och Himalayas jöklar som ett orostecken. Isar som smälter, hav som stiger, koraller som bleknar och djurarter som försvinner. Världens klimat har genomgått många drastiska förändringar. För första gången är det vi själva som orsakar den och nu på så kort tid. Varför har vi så svårt att förstå detta?
Foto: Ari Magg
Magnason beskriver hur det moderna stadssamhället skapat en värld där döden inte finns, där köttet ligger i plastförpackning och där synliga och osynliga murar blir skygglappar att se världen som den faktiskt är. I några kapitel återkommer han till möten och samtal med Dalai Lama med vilken han delar oron för framtiden men också finner hopp hos.
Här blandas alltså vetenskap med mytologi, politik och biografi. Boken är lärd och engagerande. Släktberättelserna underhåller med fantastiska porträtt och ibland också dråpliga anekdoter. Magnason väver samman allt till ett upprop för klimatet. Det är också det som gör boken sårbar. De religiösa övertonerna, naturromantiken och ibland också ideologiska och politiska ställningstaganden ger boken en air av det unika. Om syftet nu är att ena oss under en gemensam insikt och uppgift, så riskerar den också att utestänga många läsare. Språket blir helt enkelt alltför exklusivt och privat. Kanske är det ändå vetenskapens sakliga och lite torra rapporter vi bäst behöver för kloka beslut. Det gör inte boken mindre läsvärd. Här finns mycket att bli klok av. ”Om tiden och vattnet” är skriven före Trumps fall och innan Coronapandemin. En påminnelse om hur nya faktorer ständigt gör sina avtryck i klimatfrågan.
Jakob Carlander