Recension
Anna Pella: När du ler stannar tiden

Dagbok till min dotter som föddes med en svår hjärnskada och som lärt oss vad som är viktigt. På riktigt.

Libris förlag

Att få ett barn och bli förälder är en stor och omtumlande upplevelse som förändrar livet. Att få ett barn med flerfunktionsnedsättning är lika stort, men mer omtumlande och förändrar livet på ett sätt som bara en förälder kan berätta om. Anna Pella, journalist och fotograf, ger oss denna berättelse i boken ”När du ler stannar tiden”. Det är en dagbok skriven till dottern Agnes, idag 13 år, där vi andra får lyssna till en kärleksförklaring och en berättelse om kamp, glädje, förtvivlan och hopp.

När Agnes föds har hon svårt med andningen. Den kommer av sig gång på gång. Gradvis förstår föräldrarna att barnet de fått har en allvarlig hjärnskada.

Anna Pella lotsar läsaren genom ett liv fyllt av kaos och ovisshet fram till här och nu då tillvaron funnit sina rutiner, med en ovisshet som alltid kommer att bestå så länge livet varar. Och så den starka kärleken till Agnes och glädjen för vad hon ger familjen. Anna Pella börjar sin dagbok med en smärtsam önskan ”att jag kunde byta mitt liv mot ditt”. Föräldern som gör allt för sitt barn, även det man inte kan. En kärlek som därför ibland kan bli skuld och vanmakt.

Längre fram säger Anna Pella oroligt med samma smärtsamma kärlek: ”Jag tänkte att jag önskar du dör före mig.” Som föräldrar till ett barn med svår hjärnskada blir man experten på sitt barn, men därmed också orolig för dagen man inte längre kan skydda det. Det svårt känna tillit till en omvärld som inte alltid ser och förstår.

Ett bra växelboende förändrar perspektiven och hoppet återvänder. Men inget har varit enkelt. Det mesta är en kamp där föräldrarna får turas om att leva livet utanför hemmet. Anna Pella berättar också om oss andra. Vi som finns runt omkring i vård, omsorg, förskola, som släktingar, vänner, grannar. Fångar vår tafatthet och våra misstag. Det skapas lätt en misstro mellan föräldrar och omgivning där vi andra inte alltid gör tillräckligt för att bryta ned barriären. Ibland blir denna brist till likgiltighet och svek.

Mitt i allt detta finns en enveten vilja till överlevnad. Anna Pella och hennes man hittar de goda relationerna, fattar hissnande val med sin magkänsla och vägrar ge upp där andra tycker att gränsen borde dras. Hur långt kan man gå för sitt barn? Svaret i boken är självklart: Hur långt som helst, men utan att göra andra till offer.  Det är en varm och kärleksfull berättelse som berör på djupet, skriven med en komplexitet som också gör den till en stor läsupplevelse.

Jakob Carlander

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.