Recension: Alex Capus – Livet är bra

Recension
Alex Capus: Livet är bra

Norstedts förlag

Översättning: Anna Hörmander Plewka

Att leva med ”här och nu” är ett mantra som upprepas till nästan leda bland psykoterapeuter och beskäftiga mindfulnessinstruktörer. Lätt att säga, svårare att förverkliga. Såvida man inte tar skönlitteraturen till hjälp. Romanen ”Livet är bra” är en enkel berättelse om det närvarande där allt får vara som det är, även de molande känslorna av oro.

Författaren Alex Capus är bosatt i tysktalande Schweiz och blev känd för en svensk läsekrets med romanen ”Léon & Louise”. ”Livet är bra” utspelar sig under en vecka i Max liv. Han är gift med Tina, har tre söner som långsamt är på väg lämna huset. Max är författare och driver en bar i samma schweiziska småstad han vuxit upp i. Den här veckan ska Tina göra sina första dagar som gästprofessor i Paris på Sorbonne. Deras äktenskap har varit och är lyckligt. Pojkarna klarar sig själva bra. Ändå tar en lågmäld men gnagande oro plats hos Max när Tina sätter sig på tåget och han kan inte undgå tanken på hur franska män kommer att flockas kring den kvinna han ser som vackrast i världen.

Ingen katastrof tar plats, inga häftiga utbrott av svartsjuka bryter ut. ”Livet är bra” är snarare en kalendarisk berättelse om hur livet fortsätter med denna oro som ett svagt bakgrundsbrus. Vardagliga problem seglar upp, gäster på baren skymtar förbi, gamla vänner hör av sig.  Max betraktar dem alla med en nyfikenhet och respekt. Låter ibland minnet segla bakåt kring vad som format dessa personer, samtidigt som han själv drömmer om att göra en egen resa. Kanske för att balansera Tinas frånvaro i hemmet. Det är allt detta som förmår härbärgera oron och hålla den på plats.

Ett tjurhuvud som Max har hängande på baren blir kanske den största dramatiken under veckan, då den forne ägaren kräver det åter. I övrigt flyter allt stillsamt på. Här finns en ton av John Steinbecks klassiska roman ”Det stora kalaset”. De udda gestalterna, den filosoferande huvudpersonen och dramat som aldrig blir en stor händelse utan som äts upp av vardagens små gester.

Det blir också stillsamma timmar för läsaren med denna bok. Inga stora överraskningar. Nästan som att själv sitta på en bar och fantisera om de människor man har omkring sig. Ibland hamnar författaren farligt nära känslan av feelgood. Men tack vare det där orosmolnet kvarstår balansen mellan gott och ont. ”Livet är bra” är en mindre beskäftig inspiration för oss alla att dröja oss kvar i vardagen som livets största mysterium.

Jakob Carlander