Recension Melissa Broder: So sad today – personliga essäer Bokförlaget Daidalos Även om ångest är ett grundtillstånd som vidrör varje människa, är det svårt för någon annan att sätta sig in i vad det är att leva med stark ångest och panikångest. Med diagnosen GAD, generaliserat ångestsyndrom, har man sökt fånga ett plågsamt liv där ångesten rastlöst ger sig till känna med katastroftankar och ständigt negativa förväntningar. Med ångesten följer en självupptagenhet som inte är narcissistiskt färgad. Snarare är det omöjligt att sätta något annat före den ångest man ständigt vill bli kvitt. Däremot brukar jag som psykoterapeut alltid framhålla att människor med ångestsyndrom oftaRead More →

Östgöta Correspondenten den 28 februari 2017 Länk till krönikan på corren.se Det finns ett citat som antagligen med orätt tillskrivs Martin Luther, fastän orden återspeglar hans livshållning och gott kunde varit hans egna: ”Även om världen går under i morgon så planterar jag mitt äppelträd idag”. Den som verkligen yttrade de liknande orden var rabbinen Jochanan ben Zakkai, samtida med Jesus, som räddade judendomen efter Jerusalems förstörelse år 70 e Kr: ”Om du står med en planta i handen och någon ropar: Messias har kommit! Så plantera först ditt träd och gå sedan att hälsa Messias”. När det judiska upproret blodigt slagits ned var denRead More →

Recension Anna Platt: Vi faller Forum förlag Lidande och smärta kan aldrig förhärligas eller förädlas till något upphöjt och stort. Ändå kan man ibland möta något hos människor som bär på motgångar, ensamhet och djupaste besvikelse som är styrka och kraftfullhet. Ett skimmer av överlevnad mitt i det som annars är mörker. Något som personen själv ofta är fullständigt omedveten om. Det bara finns där. Anna Platt är manusförfattare och skribent. Född i USA men uppvuxen i Linköping. Tidigare har hon gett ut en barnbok men debuterar nu som romanförfattare med ”Vi faller”. Det är en bok fylld av detta gåtfulla skimmer. Platsen är LinköpingRead More →

Dagens Samhälle den 13 januari 2017 Länk till artikeln på dagenssamhalle.se Man känner alltid igen en rättshaverist. Det är en grupp av människor som psykiatrin har tappat intresset för, rättsväsendet har svårt att hantera och som ofta orsakar lidande för sig själva, sina anhöriga och de myndighetspersoner de kommer i kontakt med. Oavsett i vilken verksamhet vi möter rättshaveristen ser vi en liknande bild. Det är en grupp som är svår att definiera, men lätt att känna igen. Brottsförebyggande rådet släppte nyligen en uppföljning på rapporten Otillåten påverkan mot myndighetspersoner (BRÅ 2016:13). Rättshaverister lyfts här upp som en grupp som försvårar myndighetspersoners tjänsteutövning genom påstridigaRead More →

Juridisk tidskrift nr 2 2016/17 ”De vrånga nejsägarna, rättshaveristerna, de maktlystna flytaovanpå-människorna, är det inte de, som ställer till allt ont både i större och mindre sammanhang? Deras förkrympta själar har inte plats för någon generositet eller människokärlek”. Astrid Lindgren, dagboksanteckning 1947 Vad som fick vår mest folkkära sagoberätterska att i sin dagbok utbrista så upprört är mig obekant. Ändå är känslan igenkännbar hos många av dem som i sina arbeten kommer i kontakt med de människor vars beteende vi ofta kallar för rättshaveristiskt. De väcker förtvivlan, ilska, osäkerhet och uppgivenhet hos sin omgivning, som förgäves söker komma till tals med dem. Verksamheter som harRead More →

Östgöta Correspondenten den 25 augusti 2016 När bokförlaget hörde av sig och bad mig och min kollega skriva en uppföljare till boken om rättshaveristiskt beteende, var valet av plats för mitt arbete självklart. Genast bokade jag stugan vid Vesterhavet på Jylland, där de flesta av mina böcker kommit till. Måhända lite stereotypt och klichigt, men jag skriver bra med havet som synfält och dess tidlösa brus i öronen. Naturligtvis i ständigt sällskap med hunden Dante. Då vi kommit över de sista sanddynerna på väg till stugan och havet låg framför oss tänkte jag på de hemvändande grekiska soldaterna som varit i omtumlande tjänst hos denRead More →

Östgöta Correspondenten den 26 mars 2016 ”Tror pastorn att det blir någon uppståndelse i år?” Prästen log lite generat mot oss, som om han inte visste vad han skulle svara, om det var allvar eller skämt. Jag jobbade på kyrkogården tillsammans med Ragnar som var min förman. Ragnar vårdade kyrkogården som sin egen trädgård, skötte både växter och människor, levande som döda. Det som försiggick inne i kyrkan förhöll han sig betydligt mer misstänksam till. Tiden var strax före påsk. Vi grävde en grav på kyrkogårdens framsida, när prästen skyndade förbi. ”Tror pastorn att det blir någon uppståndelse i år”, hojtade Ragnar efter honom. EfterRead More →

Svenska Dagbladet den 14 januari 2016 Det finns ett vardagligt begrepp som, även om det ofta används slarvigt och nedsättande, vi ändå inte tycks klara oss utan. Rättshaverism. Det är ett ord som beskriver ett välkänt och stereotypt beteende av envis kritisk och kravfylld hållning, anspråk på att äga sanningen, misstänksamhet mot andras åsikter och ett tvångsmässigt drag i den ihärdighet med vilken man driver sin egen sak. Beteendet finns i privatliv som grannfejder och vårdnadstvister. Vi möter det också i relation till myndighet, vård, om sorg och skola. Vi tänker oss ofta personen med rättshaveristiskt beteende som en ensam kuf på samhällets gräsrotsnivå. FredrikRead More →

Östgöta Correspondenten den 2 januari 2016 Gamla teologiska begrepp försvinner allt mer från vårt språkbruk. Ibland finner de en fristad i skönlitteraturen. Den amerikanska författaren Marilynne Robinson har byggt flera av sina romaner kring ordet ”nåd”. När jag köper ett halvt kilo kaffe i butiken på Nygatan väger expediten upp exakt 500 gram på vågen. Därefter tar hen en skopa till och så att vikten slutar på 525 gram. Samma sak gjorde damen på Stora torget som jag köpte kantareller av under tidiga hösten. Hon lät alltid en extra näve följa med in i påsen. De där ytterligare 25 grammen kaffe och handfullen kantareller ärRead More →