Recension
Jan Malmborg: Svante Arrhenius. Nobelpristagare, kosmopolit och klimatpionjär

Albert Bonniers förlag

Ingen är profet i sitt eget land. Svante Arrhenius, 1859 till 1927, var en av sin tids största vetenskapsmän, nobelpristagare i kemi 1903. Det är ingen slump att Greta Thunberg är ättling i rakt nedstigande led från Svante. Svante Arrhenius var den som första gången formulerade en klimatmodell som visade hur fossila växthusgaser, som han själv kallade kolsyra, kan orsaka en global uppvärmning. Född i Balingsta och uppvuxen i Uppsala där han också började sin akademiska karriär, var det ändå Stockholms högskola som blev hans plats, först som professor och sedan som rektor. Till Uppsala universitet skulle han för alltid ha ett högst kluvet och komplext förhållande. Och Uppsala med honom.

Jan Malmborg har nu skrivit en efterlängtad biografi om Svante Arrhenius, som han själv säger: ”En ordentligt fet bok om en lagom rund man”. Det är en lika underhållande som ytterst lärd berättelse om Svantes resa genom det omtumlande skiftet mellan 1800- och 1900-tal, då allt ställdes på näsa, den moderna forskningen tog plats och världen kastades in i ett globalt krig.

Ingen är profet i sitt eget land. Svantes början i Uppsala var trög och han motarbetades ständigt av konservativa professorer. I stället var det Stockholm som tog emot honom med öppna armar. Svante skulle aldrig glömma de uppsaliensiska krafter som stretat emot. Upsala Nya Tidning ställde sig på Svante Arrhenius sida mot perukhuvudena i Uppsala som gått miste om en sådan talang. Men när Svante längre fram hyllade Stockholms högskola framför Uppsala fick UNT nog och skrev att han var: ”en argsint elefant som skild från den övriga hjorden gick och trumpetade i öknen”.

Svante Arrhenius var en forskare som rörde sig bland de andra välkända för denna tid: Einstein, Bohr, Curie och många andra. Han levde under en tid som inte bara var vetenskapens utan också ismernas och rasismens tid. Svante navigerade försiktigt i denna arkipelag och undvek att bli en del av det destruktiva. Forskningen och humanismen stod i hans centrum.

Jan Malmborg fångar honom med både värme och uppriktighet. Som läsare får man också del av Svantes samtid i konsten och litteraturen. En bok att bli klok av.

Vad hade hänt om man redan då förstod Svantes banbrytande teori som först skulle få relevans dryga 60 år senare? Kol och olja såg han på med misstänksamhet.

För Svante var det elektriciteten som var svaret. En människa för vår tid som Uppsala gick miste om, även om han är gravsatt där.

Jakob Carlander