Johanne Lykke Naderehvandi värjer inte för etiska frågeställningar i sin nya roman: ”Vem har tid för barnet?”
Foto: David Möller

Recension
Johanne Lykke Naderehvandi: Röd sol

Albert Bonniers förlag

Återkommande tidningsreportage handlar om de par som väljer bort att skaffa barn, nästan som en ny trend att förhålla sig till. Det är så mycket livet också ska räcka till; självförverkliganden, jobb, karriär, relationer och resor.

I Johanne Lykke Naderehvandis nya roman ”Röd sol” möter läsaren India och Kallas i ett odefinierbart medelhavsland med västerländska drag, som bestämt sig för en barnlös relation. Deras liv beskrivs som den perfekta idyllen, shopping på väg hem från jobbet, den hemlagade maten och perfekta vinet. Fort, mycket fort, tränger sig ett milt obehag in i berättelsen. De reser till Kallas barndomsvän Desma och hennes stora hus vid havet. Redan på tåget skymtar tre barn förbi, samma barn som vi tidigare mött i Khashayar Naderehvandis roman ”Hemsökelse”. De rör sig i en ny annorlunda berättelse men med samma utsatthet. En brand i bergen för barnen till India och Kallas. Man överger inte ett barn.

Plötsligt är det barnlösa paret i en föräldraroll de både dras till och oroas över. Johanne Lykke Naderehvandi ger en blinkning åt Henry James klassiska skräcknovell ”När skruven dras åt”. India och Kallas är vilsna i den föräldraroll de ändå klivit in i. Byråkratin hotar deras val men blir också en väg ur ansvaret. Johanne Lykke Naderehvandi skriver med ett poetiskt och bildrikt flödande språk, men värjer inte för en etisk frågeställning, vem har tid för barnet? Det är som om barnets existens utgör ett gotiskt hot mot varje form av idyll. Krossar drömmar av hur livet ska vara. En roman som tvingar oss välja sida.

Jakob Carlander