Recension: Agnes Lidbeck – Förlåten

Recension
Agnes Lidbeck: Förlåten

Norstedts förlag 

Ibland talar man bland psykologer och själasörjare om ”frusen sorg”. Sorg som aldrig fick komma till uttryck för att man inte förstod, inte fick plats eller att andra känslor trängde sig i vägen för sorgen, ofta skuld.

Agnes Lidbeck berättar i sin roman ”Förlåten” om två systrar, Ellen och Maria, som återvänder till pappans sommarhus i skärgården för att röja och sortera efter pappans död. De är lika olika som deras relation är bräcklig. Ellen framgångsrik internationell affärskvinna med en asketisk livsföring och singelliv. Maria undersköterska på ett äldreboende och ensamstående mamma med böjelse för mat, vin och längtan efter en relation.

Porträttet av dem är så detaljerat närgånget och samtidigt avskalat att romanen får drag av ett kammarspel. Avund, svartsjuka, förakt och jämförelse. Ellen var den som agerade, Maria den som betraktade. Så har det fortsatt vara tills nu. Skärgårdsidyllen får träda tillbaka inför detta iakttagande av varandra. I skärgårdshuset, som i barndomen var farmors och farfars, fanns också Jakob, deras äldre halvbror. Han kom och gick lite som han ville. En bipolär sjukdom gjorde honom ibland närvarande och vid andra tillfällen så djupt avlägsen. En sommar tog han livet av sig. I den lite avmätta sorgen efter pappa döljer sig djupare känslor och tankar kring Jakob och hans död. Vad var det som hände och varför? Vad hade deras relation till honom för betydelse för dem själva och för Jakob. Minnet av Jakob är mer plågsamt än sorgen efter pappa. Det är som om även Jakob klyver deras relation i två delar.

”Förlåten” är inte bara en roman om sorg och nära relationer. Det är också en slags fortsättning av Agnes Lidbecks debutroman ”Finna sig” med ett utforskande av samtidens kvinnoroller, där Ellen och Maria blir två motpoler förenade i en slag gemensam ensamhet. Men allt hänger samman kring Jakob och den gåtfullhet som alltid fanns kring honom. Det är en tät och avskalad berättelse som ibland drar ut huvudpersonerna till alltför övertydliga karaktärsdrag. Ellens och Marias absoluta olikheter berövar dem något av den komplexitet jag tror skulle göra dem mer levande.

”Sprickor kan man leva med” säger Jakob i en dröm till Ellen. ”Förlåten” är just en sådan roman som ställer frågor kring relationers sprickor och skörhet och livets möjlighet.

Jakob Carlander