Recension: Per Aspenberg – Benboken

Recension
Per Aspenberg: Benboken. Om frakturer och forskning

Karneval förlag

Den gamla välkända latinska sentensen ”De mórtuis nil nisi bene”, ”Om de döda intet annat än gott”, fick en egen humoristisk översättning i Grönköpings Veckoblad: ”Av de döda inte annat än ben”. Benen i vår kropp är ett ämne alldeles för sig. Eller egentligen många olika ämnen. Som arkeolog en gång i tiden vet jag att översättningen i Grönköpings Veckoblad har sin riktighet. Ben och keramik var de två fynd som hjälpte till att datera, bestämma och återskapa. Denna märkliga stomme i vår kropp som både kan beskrivas som död och levande materia.

Per Aspenberg är läkare och senior professor i ortopedi vid Linköpings universitet. I ”Benboken” presenterar han denna viktiga beståndsdel av vår kropp, vilken förutan vi bara skulle vara en formlös klump. Med god pedagogik berättar han för oss oinvigda om hur evolutionen försett oss med ben, vad de består av, tjänar till och framför allt deras självläkande förmåga.

Ortopedens uppgift är att underlätta läkningen och återskapa stabilitet vid frakturer. En svårighet är att få benbrott återväxa med varandra och låta implantat och proteser fästa vid benet under lång och varaktig tid. Fascinerat berättar Per Aspenberg om hur frakturer kan opereras och läkas. Men också hur fel det kan gå. Med ett inifrånperspektiv låter han läsaren se hur intriger, byråkrati och ekonomisk girighet kan styra forskarvärlden så att nya upptäckter inte får det genomslag de förtjänar. Särskilt underhållande blir boken då Per Aspenberg biografiskt berättar om sin egen resa genom denna snåriga forskarvärld.

”Benboken” är en lärd och underhållande resa med många humoristiska exkurser. Lätt att ta till sig och bli aningen klokare av.

Jakob Carlander

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.