Östgöta Correspondenten, juli 2014 Såväl under Ordet fritt som i Corren Kultur har inläggen efter min krönika om Jens Garnfeldt varit många. Jag kan inte kommentera dem alla, men konstaterar att det är ett slags under, att det finns kyrkor och människor som vågar brottas med de stora existentiella frågorna. Även de inlägg som ifrågasatt delar av min text berör mig djupt. Särskilt slås jag av hur skribenterna med rötter i de traditionella väckelserörelserna vågar gå svåra frågor inpå livet. Det kan jag sakna från kyrkoledare i den kyrka jag av tradition själv tillhör. Och jag kan hålla med Lars Furingsten på Ordet fritt attRead More →

Östgöta Correspondenten, juni 2014 I Corren Kultur 18 juni väckte journalisten Andreas Söderlund viktiga frågor kring framgångspastorn Jens Garnfeldt och hans påstådda förmåga att bota sjuka och väcka döda till liv. Runt Garnfeldt samlas människor i extatisk trance. Vad är det egentligen som händer? Det är viktigt att göra skillnad mellan andlig upplevelse och verkligt skeende. Människor kan uppleva förståelse och gemenskap i ett extatiskt sammanhang som utomstående finner absurt. De bland Garnfeldt troende kallar det för helig ande. Skeptikern, dit jag själv hör, ser det som stark hänförelse, yttre påverkan och regression. Jag vill inte ta ifrån någon människa hens upplevelse. Men vi harRead More →

Östgöta Correspondenten, januari 2014 Årets första boktrave ligger på skrivbordet. En tunn diktbok, en faktabok och några romaner. En av böckerna sticker ut i omfånget. En dansk kriminalroman med dryga 700 sidor. Jag suckar. En trend som vuxit sig allt starkare är de allt mer svällande bokpärmarna och ökade antalet sidor hos nyutgivna romaner. Det finns en tydlig risk av övervikt också i böckernas värld. Varje gång Correns bokcirkel startar på nytt tar vi oss an en klassiker. Vi har genom åren läst Hemingway, Fitzgerald, Harper Lee, Edith Wharton, Hjalmar Söderberg och många fler. Gemensamt för dem alla är ett omfång på ca 200 sidor.Read More →

Spånga-Kista församlingsblad, januari 2014 Jag ligger på britsen under skiktröntgen på universitetssjukhuset. I en båge över mig sitter en mängd kameror vilka i datortomografin ska genomlysa och genomsöka mitt inre. Det känns obehagligt. Lite som målningen av Guds allseende öga inramat i en triangel i min barndoms kyrka ovanför altaret. Den målningen skrämde mig som liten. Någon som obarmhärtigt ser rakt igenom mig och för vilken jag inget kan dölja. Så är det också att göra en datortomografi. En sjuksköterska letar efter en ven i min vänstra arm där kontrastmedlet ska sprutas in. Hon sticker och sticker på nytt men får inte fatt i någonRead More →