Östgöta Correspondenten den 25 augusti 2016 När bokförlaget hörde av sig och bad mig och min kollega skriva en uppföljare till boken om rättshaveristiskt beteende, var valet av plats för mitt arbete självklart. Genast bokade jag stugan vid Vesterhavet på Jylland, där de flesta av mina böcker kommit till. Måhända lite stereotypt och klichigt, men jag skriver bra med havet som synfält och dess tidlösa brus i öronen. Naturligtvis i ständigt sällskap med hunden Dante. Då vi kommit över de sista sanddynerna på väg till stugan och havet låg framför oss tänkte jag på de hemvändande grekiska soldaterna som varit i omtumlande tjänst hos denRead More →

Östgöta Correspondenten den 26 mars 2016 ”Tror pastorn att det blir någon uppståndelse i år?” Prästen log lite generat mot oss, som om han inte visste vad han skulle svara, om det var allvar eller skämt. Jag jobbade på kyrkogården tillsammans med Ragnar som var min förman. Ragnar vårdade kyrkogården som sin egen trädgård, skötte både växter och människor, levande som döda. Det som försiggick inne i kyrkan förhöll han sig betydligt mer misstänksam till. Tiden var strax före påsk. Vi grävde en grav på kyrkogårdens framsida, när prästen skyndade förbi. ”Tror pastorn att det blir någon uppståndelse i år”, hojtade Ragnar efter honom. EfterRead More →

Svenska Dagbladet den 14 januari 2016 Det finns ett vardagligt begrepp som, även om det ofta används slarvigt och nedsättande, vi ändå inte tycks klara oss utan. Rättshaverism. Det är ett ord som beskriver ett välkänt och stereotypt beteende av envis kritisk och kravfylld hållning, anspråk på att äga sanningen, misstänksamhet mot andras åsikter och ett tvångsmässigt drag i den ihärdighet med vilken man driver sin egen sak. Beteendet finns i privatliv som grannfejder och vårdnadstvister. Vi möter det också i relation till myndighet, vård, om sorg och skola. Vi tänker oss ofta personen med rättshaveristiskt beteende som en ensam kuf på samhällets gräsrotsnivå. FredrikRead More →

Östgöta Correspondenten den 2 januari 2016 Gamla teologiska begrepp försvinner allt mer från vårt språkbruk. Ibland finner de en fristad i skönlitteraturen. Den amerikanska författaren Marilynne Robinson har byggt flera av sina romaner kring ordet ”nåd”. När jag köper ett halvt kilo kaffe i butiken på Nygatan väger expediten upp exakt 500 gram på vågen. Därefter tar hen en skopa till och så att vikten slutar på 525 gram. Samma sak gjorde damen på Stora torget som jag köpte kantareller av under tidiga hösten. Hon lät alltid en extra näve följa med in i påsen. De där ytterligare 25 grammen kaffe och handfullen kantareller ärRead More →