Östgöta Correspondenten, juli 2014 Såväl under Ordet fritt som i Corren Kultur har inläggen efter min krönika om Jens Garnfeldt varit många. Jag kan inte kommentera dem alla, men konstaterar att det är ett slags under, att det finns kyrkor och människor som vågar brottas med de stora existentiella frågorna. Även de inlägg som ifrågasatt delar av min text berör mig djupt. Särskilt slås jag av hur skribenterna med rötter i de traditionella väckelserörelserna vågar gå svåra frågor inpå livet. Det kan jag sakna från kyrkoledare i den kyrka jag av tradition själv tillhör. Och jag kan hålla med Lars Furingsten på Ordet fritt attRead More →

Östgöta Correspondenten, juni 2014 I Corren Kultur 18 juni väckte journalisten Andreas Söderlund viktiga frågor kring framgångspastorn Jens Garnfeldt och hans påstådda förmåga att bota sjuka och väcka döda till liv. Runt Garnfeldt samlas människor i extatisk trance. Vad är det egentligen som händer? Det är viktigt att göra skillnad mellan andlig upplevelse och verkligt skeende. Människor kan uppleva förståelse och gemenskap i ett extatiskt sammanhang som utomstående finner absurt. De bland Garnfeldt troende kallar det för helig ande. Skeptikern, dit jag själv hör, ser det som stark hänförelse, yttre påverkan och regression. Jag vill inte ta ifrån någon människa hens upplevelse. Men vi harRead More →

Östgöta Correspondenten, januari 2014 Årets första boktrave ligger på skrivbordet. En tunn diktbok, en faktabok och några romaner. En av böckerna sticker ut i omfånget. En dansk kriminalroman med dryga 700 sidor. Jag suckar. En trend som vuxit sig allt starkare är de allt mer svällande bokpärmarna och ökade antalet sidor hos nyutgivna romaner. Det finns en tydlig risk av övervikt också i böckernas värld. Varje gång Correns bokcirkel startar på nytt tar vi oss an en klassiker. Vi har genom åren läst Hemingway, Fitzgerald, Harper Lee, Edith Wharton, Hjalmar Söderberg och många fler. Gemensamt för dem alla är ett omfång på ca 200 sidor.Read More →

Spånga-Kista församlingsblad, januari 2014 Jag ligger på britsen under skiktröntgen på universitetssjukhuset. I en båge över mig sitter en mängd kameror vilka i datortomografin ska genomlysa och genomsöka mitt inre. Det känns obehagligt. Lite som målningen av Guds allseende öga inramat i en triangel i min barndoms kyrka ovanför altaret. Den målningen skrämde mig som liten. Någon som obarmhärtigt ser rakt igenom mig och för vilken jag inget kan dölja. Så är det också att göra en datortomografi. En sjuksköterska letar efter en ven i min vänstra arm där kontrastmedlet ska sprutas in. Hon sticker och sticker på nytt men får inte fatt i någonRead More →

Östgöta Correspondenten, juli 2013 Barndomens dramatiska händelser är inte minnen som ligger snällt på plats. På olika sätt ger de sig till känna i vårt vuxna liv. Min barndom på jorden stavades Skärstad. Ett litet samhälle och en grön dal inklämt mellan Huskvarna och Gränna. När jag var nio år utlyste hembygdsföreningen ett lotteri, med hjälp av oss grundskoleelever. Den av oss som sålde flest lotter skulle själv få disponera ett helt häfte med lotter. Lotthäftet blev mitt. Med det vann jag två vinster: 25 liter bensin och en pläd i tovat ull. Vinsterna fanns att avhämta hos prosten i prästgården. Jag begav mig ditRead More →

Östgöta Correspondenten ”Den som gudarna förgör, gör de först galen.” Euripides ord om galenskapens ursprung präglar den äldre litteraturens bild av psykisk sjukdom. Idag lördag är det Psykiatrins dag i Linköping. Det blir också ett möte mellan kliniska behandlare och litterära berättare. Det är ett logiskt möte. För psykisk ohälsa har alltid varit ett viktigt tema i den berättande världen. I Euripides grekiska tragedier var galenskapen något som brutalt drabbade hjälten utifrån, som ett slag från gudarna, en mystisk förgiftning eller ett omänskligt stresspåslag. Vansinnet var en värld i sönderfall som träffar hjälten med all kraft, vilken först efter sin död kan få upprättelse. SammaRead More →

Spånga-Kista församlingsblad januari 2013 ”Livspussel”, sa han. Började fnittra våldsamt men dämpade sig. ”Livet är ett plockepinn. Synd om den som aldrig inser det.” Maja Lundgren, ”Mäktig tussilago” Och visst har han rätt, den insiktsfulle patienten som tillrättavisar sin psykiatriker i Maja Lundgrens sällsamma roman. Att se livet som ett pussel kan skapa en illusion av att det verkligen går att få alla bitar på plats, om man bara anstränger sig ordentligt. Men så blir det sällan. Resultatet blir istället att vi skapar ständigt fler pusselbitar att foga in i pusslet med den tröstlösa förhoppningen att till slut äga en fullständig och avslutad bild. VardagslivetRead More →

Östgöta Correspondenten Den 21 december har tolkats som dagen för världens undergång, då den också markerar slutet för Mayafolkets kalender. Apokalypsen har redan tagits i anspråk för katastroffilm och spekulationer inom New age. För mig som är uppvuxen i det småländska bibelbältet är jordens undergång inget man höjer på ögonbrynen för. Jag har överlevt flera fastställda datum, ofta baserade på Johannes uppenbarelseboken med dess talmystik. Min hemsocken genomkorsades av Riksettan innan E4:ans motorväg byggdes. Man kan se en skymt av den i Ingmar Bergmans film Smultronstället, när Isak Borg tankar bilen hos en ung gänglig Max von Sydow på Caltexmacken. Vid Riksettan ställde de kristnaRead More →

Östgöta Correspondenten I morgon är det ett år sedan den fruktansvärda massakern på Utøya och bombdådet i Oslo ägde rum. Allt åstadkommet och utfört av en enda människa. Sedan dess har vi brottats med frågan; Varför? En psykiskt sjuk människa och ett vansinnesdåd? Det kan vara lätt att underskatta ideologins betydelse. Ett system av tankar och föreställningar i en narcissistisk miljö som leder fram till en egen rätt att döda en annan människa.  När det var dags för min värnplikt sökte jag vapenfri tjänst. Min argumentation utgick från ett citat ur Tolkiens bok ”Sagan om ringen”. ”Många som lever förtjänar att dö. Och en del,Read More →

Spånga församlingsblad, januari 2012 I arbete med personalgrupper under ovissa tider då mycket kommer att förändras på arbetet, hör jag ofta hur arbetsledningen söker trösta och lugna sin personal med orden: ”Men ni kommer i varje fall alla att få behålla jobben.” Och visst kan det vara ett viktigt besked. Ändå kan mycket gå förlorat och oron dröja sig kvar. Våra arbeten betyder ofta mycket mer än trygghet för lön och ekonomi. Det är platsen där vi har många vänner, också i det privata. Och det är även en möjlighet att utföra och skapa det vi finner meningsfullt och något som är ett mål iRead More →