Recension
Amanda Rudelius: Slå rot
Romanus & Selling
Skogen har alltid varit en tillflyktsort för den som är fredlös. Så också för Aino. Hennes fredlöshet består av att vara utsatt för en stalkande man med vilken hon tidigare haft en destruktiv relation. Fredlösheten finns också i samhällets oförmåga att skydda den som levt med våld i nära relation.
Aino har sökt tillflykten i morbror Uffes jaktstuga i Värmlands djupa skogar, vilsen och sårad. Även skogen är en främmande och skrämmande plats för henne. I mötet med grannarna Berta och Dan sker en långsam förvandling. Skogen blir välkänd, trygg och omfamnande. Men för hur länge ska hon få vara oupptäckt? Kommer skogsmaskinerna att ta träd och hägn ifrån henne och göra henne skyddslös igen?
Amanda Rudelius, tidigare nominerad till Lilla Augustpriset, har skrivit en debutroman man inte släpper taget om, knappt ens efter sista sidan. Ensamhet och rädsla skildras med samma psykologiska skärpa och djup som omsorg och närhet. Berättelsen varvas med faktarutor om skog, svampar och insekter. Läsaren dras in i skogens mystik parallellt med Aino. Det är så suveränt skildrat.
Tjechov skrev en gång: Om du i första kapitlet säger att det hänger ett gevär på väggen, då måste det absolut avfyras i andra eller tredje kapitlet.
Amanda Rudelius avfyrar inte det där skottet och det är just det som gör det till en stor roman. Däremot lyfter hon detta märkliga samhällsfenomen att den som förföljer en tidigare partner kan fortsätta genom att i det längsta förhala en bodelning. Amanda Rudelius känner samhället, förstår relationer och vet hur man kan berätta dem. En ny Augustnominering i en annan klass?
Jakob Carlander