Recension
Carl Frode Tiller: Inringning 3
flo förlag
Översättning: Jonas Rasmussen
Att känna tillit till omvärlden är ingen enkel sak. Kanske för att vi ofta dömer andra och tillskriver dem avsikter som egentligen mest återspeglar vår inre lite sunkiga värld av misstänksamhet och narcissism. Utan tilliten riskerar vi att gå förlorade. Vi måste våga utan att veta.
Med Inringning 3 avslutar och fullföljer den norske författaren Carl Frode Tiller sin sällsamma trilogi om ett antal människor i ett Norge som förändrades från fiske- till oljenation. Alla har de beröringspunkter till den mystiske David som satt in en annons i tidningen där han påstår sig tappat minnen och ber andra berätta för honom vem han är. Om det nu är David som publicerat annonsen? Inget är säker.
Ja, vem är David och vilka är de som berättar hans historia? I den tredje delen av Inringning får mysterierna sina förklaringar lika oväntat som vore det en engelsk kriminalfilm. Här får David själv komma till tals och ge sin egen berättelse. Alla är självupptagna och lite sjaskiga utan att vara några särskilt onda personer. Mer är de som du och jag bakom våra polerade ytor. Ingen lätt miljö för tilliten att besegra alla de paranoida föreställningar vi bär på och som får oss att göra varandra illa. Carl Frode Tiller skildrar sina gestalter med en nakenhet som skulle kunna kännas obarmhärtig, om det inte vore för hans förmåga att se oss i medkänslans ljus. Vi är dem vi är, och när tilliten övervinner misstänksamhet blir vi starka tillsammans.
Carl Frode Tiller har skrivit en romansvit som är mäktigare än det mesta jag läst på länge.
Jakob Carlander