Recension: Ole Thorstensen – En snickares dagbok

Recension
Ole Thorstensen:
En snickares dagbok

Albert Bonniers förlag
Översättning: Jan Stolpe

I den ständiga rapportfloden om stress, arbetsbelastning, sjukskrivningar och nedskärning har nyhetsströmmarna slitit själva arbetet med sig och förvandlat ett viktigt livsområde till något vinddrivet. Att känna stolthet över sitt arbete och sin yrkeskunskap har kommit i skymundan för alla problem som associerar jobbet med utsatthet.

Visst finns det något verkligt i den utsattheten. Men det är lätt att glömma bort den andra sidan. Glädjen i att skapa, självaktningen i den egna färdigheten, nyfikenheten i vad som går att uträtta. De antika grekerna talade om frónesis, som ett särskilt lärdoms- och yrkesbegrepp.  Den praktiska visdomen där universella kunskaper tillämpas i praktiken.  En klokhet som inte går att tillägna sig på förhand i böckerna utan som kommer med själva arbetet.

Den norske snickaren Ole Thorstensen har brutit nygammal mark med sin fantastiska bok ”En snickares dagbok”, där läsaren får följa hans resa att bygga om och inreda en vind hos en stressad småbarnsfamilj som vill utöka sin boyta. Själv kallar han sig timmerman vilket ger yrket en än större känsla av stolthet och nedärvt kunnande. Yrkeskunskap som frónesis vilar många generationer bakåt i tiden.

”En snickares dagbok” är just en dagbok. Läsaren följer Ole Thorstensen från hans första möte med familjen, offertskrivandet, inköp av material, rivning, lyft, byggande, kollegor och underleverantörers arbeten och så den färdiga vinden med badrum, sängar och värmeslingor i golvet. På vinden är det detta som händer. Samtidigt finns där ett filosofiskt underliggande plan i berättelsen. Ett reflekterande över de människor Ole Thorstensen möter och det samhälle där han utövar sitt yrke. En skarp iakttagelseförmåga som handlar om samarbete och gemenskap, men också om den girighet som tränger sig in i projekt och som stör vår förmåga att vara professionella och stolta. När saker ska gå fort och så billigt som möjligt, sker det alltid på bekostnad av något annat. Inte alltid ser vi vad som vi går miste om.

Ole Thorstensen. Foto: Christina Ottoson Öygarden

Denna filosofiska underton ger ”En snickares dagbok” drag av Robert M. Pirsigs välkända klassiker ”Zen och konsten att sköta en motorcykel”. Samtidigt som Ole Thorstensen låter den nya vinden växa fram undersöker han kvalitetsbegreppet i vårt samhälle. På samma gång som han fogar ihop bräder och reglar, söker författaren också länka våra olika yrkesroller till ett gemensamt ansvar. Vi blir det samhälle vi skapar. Efter en lång arbetsdag på puben, när en något överförfriskad Oslobo söker få Ole Thotstensen att tala illa om polska hantverkare blir tonen skarp. Snikenhet och nationalism har inget med yrkesstolthet att göra.

”En snickares dagbok” inspirerar. Det är så här vi behöver lära oss att se på våra arbeten. Med den lite stolta och nöjda blicken. Här en snickare. Men skulle lika gärna kunna vara en sjuksköterskas, en servitörs, en polis eller en lokförares dagbok. Glädjen i att kunna sitt yrke och förändra något. En stolthet som aktar sig för perfektionism och hybris. Ole Thorstensen berättar varmt om sin första chef då han själv var lärling, som lärde honom betydelsen av att göra fel och att aldrig tappa kontakten med sin osäkerhet. På så sätt tillåts aldrig skammen ta över och styra arbetet, när inget finns att dölja. Till ett gott hantverk hör också bristen och möjligheten att göra fel. Det mesta går ändå att rätta till.

Som grädde på moset finns hos Ole Thorstensen en dagsaktuell koppling till teologin. Vi firar i år Lutherjubileum. Luther har ofta fått en negativ koppling till yrkeslivet. Vi talar om att jobba med Luther på axeln. Inget kan vara mer fel än så. Hos Luther fanns respekten och glädjen för varje arbete utan någon form av hierarki. Var och en gjorde något stort när hen gjorde sitt. Rätten att misslyckas värnade Luther med begreppet ”pecca fortiter” vilket betyder ”synda tappert.” Var inte rädd för att göra fel, men gör det med stolthet för vad du får uträttat. Samma tanke finns i ”En snickares dagbok”. Något som kan ge lusten till arbetet tillbaka utan att riskera utmattningssyndrom och utbrändhet. Hos Ole Thorstensten finns en tydlig puls mellan arbete och vila. Han vördar de raster som vi andra tummar på i vår märkligt känslosamma blandning av otillräcklighet och narcissism.

”En snickares dagbok” är en filosofisk och lättsam bok att hitta tillbaka till sitt eget arbete med nya glasögon och att förstå den komplexa väv av ömsesidigt beroende som hör samman med det. En bok att bli stolt och klok av.

Jakob Carlander

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.