Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg. Foto: Henric Lindsten
Recension
Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg:
Monster i terapi – skräcklitteraturens ikoner hos psykologen

Norstedts förlag

Med den moderna psykologins fokusering på kognitiv beteendeterapi har en viktig länk mellan psykologisk behandling och konst, litteratur, myter och dramer gått förlorad. Därför är det med stor glädje och förväntan som jag läser boken ”Monster i terapi”, där fyra gestalter i skönlitteraturens skräckkabinett får lägga sig på divanen, nåja fåtöljen, och komma till tals kring sitt inre känsloliv.

Mr Hyde, Frankensteins monster utan namn, Carmilla och Dorian Gray, fyra litterära gestalter från det monstertokiga 1800-talet, gör en tidsresa och befinner sig plötsligt hos en psykolog i Stockholm som bedriver modern psykodynamisk terapi. Vid flera tillfällen växer det hela till parterapi, där även deras närstående får komma till tals.

Det är psykologen och författaren Jenny Jägerfeld och den monsterkunnige författaren Mats Strandberg som tillsammans berättar en fantastisk historia hur en psykolog möter dessa tidsresenärer och tar sig an deras berättelse och problematik med både mod och empati. Samtidigt har psykologen sitt eget liv som pockar på. Under tiden för dessa terapier blir hon gravid och föder barn tillsammans med sin fru. De tragiska berättelserna berör henne tillsammans med den starka narcissistiska överföring som finns hos en del av hennes patienter. Hon verkar till slut gå vilse i deras berättelser.

Hela berättelsen börjar med hur psykologens fru skriver till polismyndigheten och ber om hjälp att hitta henne. Sedan följer psykologens dokumentation av utskrivna samtal, med handskrivna reflektioner i marginalen, minnesanteckningar och brev från handledaren på lättjefull resa i Italien. Allt ser autentiskt ut med kafferingar och fläckar på dokumentet.

Riktigt läskigt. Men samtidigt också en resa i den vanliga psykoterapins värld. Dessa monster är inte så olika oss och inte heller vi dem. Deras problem hör samman med uppväxt, brist på närhet och storslagna narcissistiska fantasier, ibland som ren psykopati, för att kompensera en relationslös värld. Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg har tillsammans skapat en skräckfylld historia som lika mycket är en beskrivning av psykisk ohälsa, narcissism, empati och dess störningar. Jag kan se boken som en värdig kandidat för Augustpriset i såväl skönlitteratur som faktabok. För ”Monster i terapi” handlar om var och en av oss. Det är vi som är monstren.

Allt är skrivet med stor kunnighet i ämnet och med lika mycket förmåga till skönlitterär gestaltning. Det finns en varm humoristiskt ton som tar ner berättelsen i exakt rätt ögonblick. Och så skräcken. Inte ens psykologen går säker för de ord som letar sig under huden på oss.

Jakob Carlander

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.